Sverige har i dag en restriktiv alkoholpolitik som alla partier säger sig stå bakom. Men entusiasmen varierar. Bland regeringspartierna företrädare är det många som hellre ser en gradvis nedmontering av den.

Frågan om den restriktiva alkoholpolitiken avgörs inte så mycket av vad partierna säger, utan vad de gör. Det handlar om att stå upp för sin tro och övertygelse. Inte minst centern har drivit frågan om att tillåta gårdsförsäljning av alkohol, och därmed lämna den svenska modellen med Systembolagsmonopolet. Kommer kristdemokraterna, som bland allianspartierna hittills sagt sig stå bakom ett svenskt alkoholmonopol, att tvingas vika sig också i denna fråga?

Sverige har idag en alkoholpolitik som allt fler länder i Europa och övriga världen börjar se på med respekt. Inte minst inom EU är Sverige ett starkt föredöme, och det är glädjande att den svenska restriktiva linjen vinner alltmer gehör inom EU.

Forskningen ger starkt stöd för en restriktiv alkoholpolitik. Statligt detaljhandelsmonopol, begränsad tillgänglighet, åldersgränser, låga promillegränser för bilkörning, slumpvisa nykterhetstester i trafiken och behandling av alkoholmissbrukare är alla delar av den svenska restriktiva politiken, och också sådant som forskningen pekar ut som de mest verkningsfulla insatserna.

Samtidigt bedriver sedan en tid mäktiga politiska och ekonomiska intressen en hård lobbykampanj för att öka tillgängligheten av alkohol genom att ge svenska producenter en möjlighet att öppna egna butiker för försäljning av alkohol. Just nu utreds för andra gången frågan om s.k. gårdsförsäljning. I den här frågan finns dock inget svenskt lagom-alternativ. Antingen får privata producenter sälja alkohol direkt till konsumenter i vinstintresse, eller så får också de sälja via systembolaget.

Självklart är det viktigt att noga lyssna på både konsumenters och producenters intressen och synpunkter när det gäller servicen vid försäljning av alkohol. Mindre producenter som levererar närproducerat till en mindre lokal marknad måste givetvis få rimliga villkor. Men det måste ske inom ramen för den restriktiva alkoholpolitik och det detaljhandelsmonopol som gäller idag. Lokala producenter bör kunna ges bättre möjligheter att bedriva sin verksamhet, t.ex. genom provsmakning och möjligheter till beställning direkt på gården – men utan att det underminerar detaljhandelsmonopolet. Så kan en ansvarsfull alkoholpolitik kombineras med rimliga villkor för lokalproducenter.

Där går idag en viktig skiljelinje, mellan dem som sätter alkoholproducenternas intressen först, och dem som i likhet med oss kristna socialdemokrater sätter den sociala omsorgen och en restriktiv alkoholpolitik först. Uppenbart är att Susanne Andersson och centern står på den andra sidan. Frågan är var KD står idag, och inte minst, var kommer de att stå efter valet – om vi får en fortsatt alliansregering? Hittills har kristdemokraterna sagt att man inte tänker äventyra den restriktiva alkoholpolitiken genom att tillåta s.k. gårdsförsäljning. Men mycket tyder på att alkoholpolitiken är nästa hjärtefråga där KD kommer att bli överkört av sina allianskamrater.

Den utredning som nu sitter om gårdsförsäljning ska som av en händelse leverera sitt förslag först i oktober, efter valet. Men väljarna har rätt att få klara besked innan valet. Kommer KD att stå upp för den restriktiva alkoholpolitiken, eller kommer man att sälja ut den för att ge moderaterna och alkohollobbyn vad de vill ha? Det mesta talar för att KD inte kommer att kunna hindra en moderatledd regering från att göra just det.

Sedan den 1 september kan de flesta av oss rösta. Om du ännu inte bestämt dig för vad du ska rösta på, så kan jag ge dig ett bra tips: lägg din röst på Magdalena Andersson (M).

I snart fyra år har Magdalena och jag arbetat ihop. Allt började i oktober 2006. Jag hade aldrig tidigare haft någon kontakt med Magdalena, visste knappast vem hon var. Men så damp det ner ett mejl från henne, med en fråga om det fanns något hon kunde göra för mig. Jag hade nämligen precis varit utsatt för lögnaktigt mediedrev. Jag blev självklart rörd och tacksam – för just då var det få som hörde av sig. Stämningen som var då va ungefär som när någon mist en vän, man vet inte vad man ska göra och säga till den som är i sorg. Men Magdalena förstod, vågade höra av sig och visade mycket empati.

Vi träffades över en lunch och bestämde att jag skulle börja arbeta för henne i riksdagen. Sagt och gjort. I januari 2007 började jag som hennes politiska sekreterare. Och tillsammans har vi stött och blött budskap, artiklar och den gemensamma agendan: Moderaternas och Alliansens politik. Det har varit fyra lärorika, intensiva och inspirerande år. Det har också varit fyra års teamwork fyllt av vänskap, systerskap och också moderskap från henne under då jag har haft tunga stunder.

Sällan har jag träffat en politiker med så mycket engagemang, drivkraft och som jobbar så hårt. Tidiga mornar, sena kvällar och helger, ja i stort sätt alltid är Magdalena i arbete. Vilket också gör att vi som är i hennes närhet smittas av hennes entusiasm. Jag imponeras också över hennes kunnande och hur påläst hon alltid är och hur gärna hon delar med sig av det hon kan. Jag och många med mig förstår i ärlighetens namn inte alltid hur hon hinner och orkar. Men se det gör hon.

Av dessa anledningar, men också av att Magdalena ständigt och jämt har människan före systemet som drivkraft för ett bättre Sverige och ett bättre Småland.

Så ge riksdagsledamot Magdalena Andersson din röst! Det hade jag gjort om jag hade bott kvar i Småland.

Från de borgerliga partierna börjar nu frihetsbegreppet användas för att motivera och legitimera de stora skattesänkningar som genomförts under valperioden. Som argument brukar man hävda att den som tjänar 20 000 har fått skattesänkning på mer än 1 000 kronor per månad och att den som tjänar 40 000 har fått skattesänkning på nästan 3 000 kronor per månad.

Skattesänkningarnas omfattning är sanna men de kan också beskrivas så att den procent som tjänar mest har fått 25 procent av alla skattesänkningar och de 10 procent som tjänar mest har fått 60 procent av alla skattesänkningar.

Det är onekligen så att mer pengar i plånboken ger större frihet. Men varför tycker då de borgerliga partierna att de som redan hade stor frihet ska få ännu större. De som hade låga inkomster anses inte heller behöva större frihet eftersom villkoren i försäkringssystem som A-kassan och sjukförsäkring försämras.

Bakom skattesänkningar på 100 miljarder finns naturligtvis en omfördelning i samhället. Den privata plånboken fylls på (och mest för de som redan hade) medan den gemensamma börsen minskar.

Därför möts vi av rubriker och verklighet som handlar om större barngrupper i förskolan, färre lärare i skolan samt minskade resurser till vården och omsorgen.

Friheten minskar för barnen och de gamla när välfärden rustas ned. I förlängningen talar redan ledande borgerliga företrädare, som ordföranden i Sveriges Kommuner och landsting Anders Knape (M) att ”vi måste diskutera välfärdens avgränsningar och vad vi ska finansiera själva. Jag är övertygad om att vi kommer att följa utvecklingen i USA där individen betalar allt mer själv” enligt SKTF-tidningen.

Tydligare än så kan inte moderaternas politik sammanfattas. Några blir friare, medan de många får ofrihet, när man inte har råd till skola, vård och omsorg av bästa kvalité. Nu utlovas ytterligare minst 25 miljarder i skattesänkningar. Det leder till systemskifte och ett annat samhälle med ökade klyftor och hårdare klimat.

Fler jobb, eller högre bidrag? Alliansen presenterade igår en rad insatser för att få fler i arbete. Vi vill arbeta för fler jobb och lägre skatt på vanliga löner – det ska finnas jobb att söka, och det ska löna sig att arbeta.

Alternativet är en opposition som accepterat arbetslösheten. Istället för att försöka skapa nya jobb vill de rödgröna höja skatten på vanliga löner, för att ha råd med höjda bidrag för dem som lämnas kvar i arbetslöshet.

I Alliansens valmanifest inför nästa mandatperiod föreslås bland annat:

Fortsatt minskad regelbörda för småföretagare

Satsningar på unga, ex lärlingsanställningar för ungdomar, dvs utbildning på en arbetsplats, utökad jobbgaranti för unga, och stöd till ungdomar som saknar fullständiga betyg från grundskola eller gymnasium hjälpas att återuppta sina studier.

Snabbare integration i arbetslivet för invandrare, ex genom att svenskaundervisningen fokuserar på arbete och knyts till Arbetsförmedlingen

Stöd till jobben i välfärdens kärna, som vård, omsorg och förskolor: 3 miljarder i tillfälligt statsbidrag till kommunerna 2011, utöver permanent höjning på 5 miljarder.

Om vi uppnår överskott i statsfinanserna har vi ytterligare reformambitioner. Bland annat vill vi genomföra ett femte jobbskatteavdrag, störst för de som tjänar minst, och för att stimulera tillväxten efter krisen och skapa jobb, särskilt för unga, vill vi halvera momsen på restaurang- och cateringtjänster.

Den rödgröna politiken innehåller istället allvarliga hot mot svenska jobb:

Höjd skatt för egenföretagare och löntagare

Avskaffat RUT- och ROT-avdrag

Fördubblade arbetsgivaravgifter för den som anställer unga

Osäker energiförsörjning

Höjd bensinskatt och införande av kilometerskatt

Riktningen är tydlig: oppositionens förslag är att ta så hög skatt av den som arbetar att det lönar sig mindre att arbeta, och att ta pengar från företagen fast det kan innebära att företagen måste avstå från anställningar.

Om vi någonsin ska satsa på jobb i Sverige ska vi göra det nu. Vår ekonomi börjar hämta sig efter krisen, arbetslösheten har börjat minska och företagen vågar satsa igen. Låt oss inte göra samma misstag som efter krisen på 1990-talet, då arbetslösheten tilläts fastna på en hög nivå. Valet är ditt – ska det finnas fler jobb att söka och löna sig att arbeta? Eller ska oppositionen tillåtas acceptera arbetslösheten och endast flytta pengar från arbete till bidrag?

Den svenska modellen med starka inslag av avtalstecknande mellan fackliga organisationer och arbetsgivare har varit ett vinnarkoncept i en globaliserad värld. Kompletterat med trygghetslagstiftning och försäkringslösningar vid arbetslöshet och sjukdom har den svenska modellen skapat trygghet för individen och stabila villkor på arbetsmarknaden.

Vi oroas nu över de inslag av uppluckring av detta förhållande som kommer från de fyra partierna i regeringsalliansen. Det tycks vara uppenbart att man inte insett de positiva effekterna av ordning och reda på arbetsmarknaden via det som brukar uttryckas som ” Den svenska modellen ”.

Istället kan vi nu höra förslag om uppluckrad arbetsrätt, sänkta ungdomslöner, försämrad anställningstrygghet och ökad konkurrensutsättning via bland annat lönedumpning.

Högerpolitiken vill vrida klockan tillbaka inom svensk arbetsmarknad.

Vi kan som fackligt aktiva, med egen erfarenhet eller vetskapen om våra företrädares hårda slit. Inte stillatigande se på hur löntagarnas villkor skall försämras.

Sammantaget är de förslag som nu lagts från regeringspartierna ett hårt angrepp på fackföreningsrörelsen och mot de fackliga medlemmarna.

De flesta av oss drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa, och det är i dag ett stort folkhälsoproblem. Det är särskilt oroväckande att så många unga lider av psykisk ohälsa. Det är viktigt att vård och stöd sätts in i ett tidigt skede. Den psykiatriska vården ska vara av hög kvalitet, baseras på evidens och ha hög tillgänglighet. Samverkan mellan landsting, kommun och det civila samhället behöver utvecklas med utgångspunkt från en helhetssyn på människan och hennes behov.

Tyvärr finns det~brister i ansvaret och samverkan för psykiskt sjukas vårdbehov, hjälpmedel och andra stödinsater. Det vill vi kristdemokrater rätta till. Vår ambition är att Landstingets nyligen presenterade utvecklingsplan för vuxenpsykiatrin ska genomföras. Det är inte acceptabelt med en ojämlik vård när det gäller psykiatrin för våra länsinvånare. Vård ska ges på lika villkor. Psykiatrin i länet får bästa resultat i landet i Vårdbarometern vad gäller förtroende. Det ger goda förutsättningar för att utveckla och förbättra psykiatrin.

När det gäller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) vill vi betona vikten av att det finns snabb och tillgänglig kompetens för barn med psykisk ohälsa och även för barn i familjer som drabbas av psykisk ohälsa. Särskilt bör man uppmärksamma ensamkommande flyktingbarns behov av psykiatriskt stöd. Vi anser att samarbetet mellan elevhälsovård och BUP ska förbättras och utvecklas. Det är viktigt med tidiga insatser för barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så att de kan få rätt stöd och hjälp för att klara skolgång och få ett gott liv.

För Kristdemokraterna är psykiatrin en prioriterad fråga.

Valrörelsen går nu in i ett skede när löftena om mer i plånboken haglar från båda blocken och då tänker jag på min far, arrendator på ett inte särskilt lönsamt prästgårdsarrende i Småland.

På 40-talet uppmanade han sina två arbetare (statare) att gå i Socialdemokraternas majtåg och demonstrera för avtalsenliga och höjda löner. De ville inte, men han lyckades övertala dem och detta trots att han var aktiv i Bondeförbundet (nuvarande Centern) och handlade tvärtemot sina egna intressen som arbetsgivare.

Har vi helt glömt att man ibland som väljare måste tänka litet längre än till den egna plånboken? Eller är det bara partiernas kampanjledare som tror att vi är så egoistiska?

Tycker att hela debatten omkring tågspåret utmed Vätterstrandens vara eller inte vara inte passar in i valrörelsen. Jag skulle vilja veta hur de som propagerar för att flytta spåren har tänkt finansiera detta och vad de ska spara på i stället? Det är lätt att säga att det skulle vara fint med en Vätterstrand utan spår men vad är alternativen? Vad säger alla som pendlar in till Jönköping och har sin arbetsplats i city? Tycker nog att man så här i valtider bör diskutera välfärd, ekonomi och vilket samhälle vi vill ha i framtiden. I stället för att försöka göra Jönköping till Smålands riviera, för jag undrar om de som skriker mest om att ta bort spåren själva semestrar i Jönköping på vår nuvarande riviera.

Under vecka 33 har kanot-VM avgjorts i Polen. Sverige representerades bland annat av Sofia Paldanius och Anders Gustafsson. Båda tillhörande Jönköpings kanotklubb. Sofia kom hem med en bronsmedalj och Anders blev världsmästare i K1 500 meter. Båda tillhör med andra ord världstoppen i sin älskade sport- kanot.

OS går som bekant nästa gång i London år 2012. I en intervju sjuder Anders av tillförsikt och optimism trots att distansen då är 1 000 meter. Får Anders och Sofia och Jönköpings kanotklubb de rätta förutsättningarna för sin träning, kan förmodligen ytterligare medaljer erövras. Med andra ord: kanotsporten har sedan 1950-talet levererat medaljer i massor. De har marknadsfört och satt Jönköping på kartan.

Denna marknadsföring är ju värd pengar för Jönköpings kommun. Kanotsporten har levererat. Men för att framgångarna ska fortsätta för kanotsporten måste även Jönköpings kommun leverera. Uteblir framgångarna uteblir ju marknadsföringen och den är ju värd pengar för kommunen. Dessa pengar vill väl kommunen inte gå miste om?!

Efter alla makalösa framgångar kanotsporten, med Jönköpings kanotklubb i spetsen, är de om någon värda en arena för sin älskade sport. Gör därför Rocksjön till kanotstadion!

Det kom en lapp i brevlådan. RENA FÖNSTER? Stod det att läsa.

Jag såg mig omkring i lägenheten. Nej, rena fönster såg jag inga.

Läste vidare på lappen. För 250 kronor skulle jag kunna få fönstren rengjorda av en personlig fönsterputsare som även torkar av fönsterblecken.

Det låter väl bra? Tänk att slippa den grå hinnan och fågelskiten! Men 250 kronor är bara hälften av kostnaden. Den andra hälften betalas med skatteavdrag.

Men vänta nu, skatteavdrag? Det betyder ju att andra skattebetalare, medmänniskor av kött och blod, skulle få betala för min personlige fönsterputsare. Kanske pensionären som fått sänkt pension och dyrare matportioner. Kanske den arbetslöse som blev utan jobbskatteavdrag och nu närmar sig den bortre parentesen. Kanske den ensamstående föräldern som tillbringade semestern hemma i lägenheten för femte i året i rad.

Varför ska någon av dem betala för att jag ska få hem en personlig fönsterputsare som torkar av fönsterblecken? Nej tack. Hellre har jag smutsiga fönster.

Vill jag själv betala för att en fullt frisk och arbetsför medmänniska ska slippa städa? Nej tack. Men jag betalar gärna skatt för att gamla Rut ska få fönstren putsade genom hemtjänstens försorg.

Vi kan bara gratulera att fler och fler nu börjar ansluta sig till Medborgarforums arbete om att Järnvägen måste bort från Vätterstranden. Att nu företrädare från andra partier går ut med budskapet samt stödja frågan att järnvägen borde eller måste flyttas från Vätterstranden ser vi med tillfredställelse. Vi tackar också de 5 500 personerna i kommunen som med sina namn önskade få en folkomröstning i Järnvägsfrågan, men som avslogs av de styrande. Det är steg i rätt riktning och glädjande för oss alla som bor i Jönköping att vi blir fler som engagerar oss. Vad som kan verka något förbryllande är att man från vissa håll anser att järnvägsfrågan är så komplex att den i nuläget inte går att göra något åt. Samtidigt som man är orolig för hur ställer sig befolkningen till frågan i valet. Som argument kan det heta citat, om vi flyttar spåren så kommer staden att översvämmas eller isbeläggas vintertid och att en folkomröstning inte är lämplig, slut citat.

Från olika politiska håll påstås det att Medborgarforum skulle vara ett enfrågeparti ,vilket är helt felaktigt. Dessa påståenden kan endast syfta till att järnvägsfrågan som vi driver är så brännande att man inte vet hur den skall motarbetas. Man har ytterst svårt att kanske erkänna att nuvarande placering är en 1800-tals produkt som inte hör hemma 2010. Då gäller det att vrida sig några varv då det är endast fyra veckor till valet. Det kan i sammanhanget nämnas att vi på vår agenda förutom befria Vätterstranden som nu är huvudfrågan, finns frågor om infrastukturen, fördjupad demokrati, stadsbyggnad, kultur/fritid, skola, energi, det vill säga frågor som vi och många med oss anser borde göras någonting åt.

Vi kommer nu att medverka i kommunalvalet för att därmed arbeta och ta upp frågor som Jönköping befolkning i nuläget inte får gehör för. All offentlig makt i Sverige utgår från folket.