Den första partiledardebatten inför valet skrämmer mig som medborgare och mitt råd till alla är att inte lyssna. Följ ditt hjärta och rösta på en riktning, den kommer att kvarstå även efter jämkningar med samarbetspartier. För varje lögn jag avslöjar från respektive sida får mig att avsky politik och dess företrädare. I mitt yrke inom försäljning krävs att efter påstående presentera en källa för att bekräfta att påståendet har en grund. Kanske just för att säljaryrket inte har en stämpel av trovärdighet. I dessa debatter krävs aldrig några som helst bevis och om jag förstår det rätt så har arbetslösheten både ökat och minskat sedan regeringen tog över. Dessutom kämpar Fälldins efterträdare att bygga nya kärnkraftsverk. Det kanske inte längre är så farligt som under Harrisburg och Tjernobyls tid eller så stämmer Tage Danielssons tes om sannolikhet. Att från motståndare bli en förespråkare är bara för mycket. Det kan inte vara en tillfällighet att ärlighetens Robinson avlöses av partiledardebatter. Alla ingredienser finns med i båda följetongerna. Pakter, intriger, lögner och lag byten. Till och med avslutningen är densamma i politiken då man röstar på vilken lögnare som ska vinna trofén och gå i glansen under en period. Det tråkiga är dock att man inte kan rösta ut lögnare i politiken för då finns risk att du har dem som landshövding året därpå.

En medelålders man som glider allt längre från politiken är en fara. Från att ha varit djupt engagerad på gränsen till aktiv så tynar politiken mer och mer bort. Kanske det faktum att blocken varit och är så lika i storlek gör debatten ointressant. Oavsett vilket block som vinner så vågar de inte genomföra sin politik utan står och balanserar mellan blocken tills nästa val.

Namn

E-mail

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar